Fick besked att jag hade cancer på stämbanden när jag var 65 år. Blev opererad/laryngektomerad i september 2014. Dessförinnan hade jag blivit strålbehandlad och även försök med laseroperation, det fungerade ej p.g.a. hur tumören satt.

Oron över cancern var stor hos mina anhöriga, dock inte så stor hos mig då jag litade på läkarna på Skåne universitetssjukhus Lund. Jag var inlagd på sjukhuset i 17 dagar sammanlagt i samband med operationen. De första dagarna efter operationen var kämpiga, smärta och oro. Talet kom igång vid första försöket efter operationen, detta skedde 3 dagar innan
utskrivningen från sjukhuset.

Hemresan från sjukhuset tillsammans med min sambo skedde med taxi. På eftermiddagen samma dag körde jag bil tillsammans med sambon och handlade. Den första månaden hemma var det lite besvärlig. Svårigheter med att svälja, nya rutiner med rengöring av hålet i halsen. Lite oro om framtiden.

Efter en relativt kort tid hemma blev det rutin att leva med hålet i halsen. Vardagen blev mer och mer som vanligt igen.
Skillnaden är att jag inte har så mycket ork längre till fysisk aktivitet som innan. Det som tidigare tog 30 min kan nu ta 45 min. Kan dock ha lite att göra med åldern också, är ju lite äldre nu.

Jag lever ett bra liv nu. Nästan som innan operationen. Ett av mina största intressen är att köra motorcykel, vilket fungerar bra nu också, kör ungefär 800 mil per säsong. Vi, jag och sambon lever samma liv som tidigare. Visst är det lite mer att tänka på när vi ska resa bort, plåster, kassetter o diverse grejor till rengöring måste man få med sig.

Sjukvården och uppbackningen från Skåne universitetssjukhus Lund har varit fantastisk, finns inget att klaga på.

Jag är patientinformatör i Skåne och träffar patienter innan de skall opereras/laryngektomeras. Ni som läser detta och fått cancer eller är anhörig gå gärna med i vår förening MHCF (Mun- & och halscancerförbundet) och träffa andra i samma situation.